Politisk korrekthet
Begreppets användning
Enligt den första typen av definition tar sig politisk korrekthet ofta uttryck i en strävan att reformera språket, då man byter ut uttryck som uppfattas som diskriminerande eller stereotypa mot andra uttryck. Enligt den andra definitionen är det snarare åsiktsströmningar som ligger rätt i tiden som ses som politiskt korrekta, till exempel frågor rörande feminism eller mångkultur.
Motståndare till begreppet politisk korrekthet anser ofta att begreppet bara används som ett retoriskt försvar när någon anklagats för diskriminering eller fördomsfullhet. Att säga att någon uttrycker politiskt korrekta åsikter innebär enligt detta synsätt att man menar att han eller hon (som beskyllts för politisk korrekthet) inte tänker själv eller vågar ta ställning. Å andra sidan kan politisk korrekt retorik användas som en härskarteknik för att tysta kritik eller känsliga debatter.
Vad som anses vara politiskt korrekt är i viss mån relativt och alltså beroende av sammmanhang och umgänge. I invandringskritiska grupper, men även bland andra människor, kan till exempel försvar av integrationspolitiken anklagas för att vara politiskt korrekt. På många sätt är det dock majoriteten av opinionsbildare som i varje given situation avgör vad som generellt i samhället ses som politiskt korrekt, och företeelsen kan inte sättas in på den politiska höger-vänsterskalan. I regel har dock regeringsmaktens politiska färg ett visst inflytande över vad som uppfattas som politiskt korrekt, men i mindre grupper kan givetvis helt andra åsikter vara det korrekta.
I västvärlden finns det ofta ett samband mellan politisk korrekthet och kulturradikalism. I Sverige stämplas till exempel ofta strävanden att åstadkomma en betygsfri skola som politiskt korrekta. En liberal syn på invandringspolitiken och betoning på mångkultur – där det särskilt påpekas att den västerländska kulturen inte är överlägsen –, samt feministiska åsikter är andra exempel på uppfattningar som i Sverige ibland benämns som politiskt korrekta. Ett annat exempel kommer från Svenska kyrkan, där det anses politiskt korrekt att bejaka homosexuella pars rätt till välsignelse och vigsel.
Ofta ses miljöhänsyn eller hänsyn till arbetares förhållanden (exempelvis Rättvisemärkt) som politiskt korrekt. [1]
Den politiska korrekthetens feministiska prägel och förkastande av etnocentrism gör att den ofta kopplas ihop med postmodernism. Populism är på många sätt en motsats till politisk korrekthet.
Kritik mot begreppet
Politiskt korrekthet är en omstridd term. De som företräder sådana åsikter eller strävanden som beskrivs som politiskt korrekta har förstås en annan uppfattning än de som använder termen. Företrädarna hävdar att de strävanden som beskrivs som politiskt korrekta är legitima strävanden för att synliggöra diskriminering i samhället, och att anklagelser om politiskt korrekthet kommer från sådana grupper som traditionellt haft en privilegierad ställning. De som använder termen menar dock ofta att politisk korrekthet kännetecknas av en intolerant attityd mot oliktänkande.
Dagens Nyheters ledarskribent Niklas Ekdal utnämnde "Politiskt korrekt" till 2006 års främsta invektiv. Motiveringen löd: "Sedan 15 år tillbaka är detta en stående favorit, oftast utslungad från höger. "Politiskt inkorrekt" har blivit en form av beröm i vårt påstått instängda debattklimat, syftande på självständigt tänkande i form av till exempel negervitsar och blondinskämt. Avsikten med PC-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare."[6]
http://sv.wikipedia.org/wiki/Politisk_korrekthet