BaraChristin

För er som inte tidigare träffat vår katt vill jag presentera Stubben!
Kärt barn har många namn och vi kallar honom ofta: Stubbo, Prinsen, Svarten eller Dunbollen.

Stubben är 11 år gammal nu i höst och jag köpte honom när jag gick första året på gymnasiet. Han var då ett ynkligt skrälle som bara ställde till besvär. Kissade i sängen och rev ner gardiner. Dessutom matvägrade han. Han fick flytta till ett vårdboende, a.k.a mina föräldrar.
När han blivit lite äldre flyttade han tillbaka till mig och min nya lägenhet i Halmstad. Han trivdes inte där och utförde protestaktioner. Rev på väggar, puttade ner prydnadssaker och skrek. Det blev en vända till till stallet på landet. Här bodde han och trivdes i flera år. Var herre på täppan, skrämde bort andra katter, styrde o ställde helt allmänt.

För 2 år sedan skulle föräldrarna flytta från det stället och Stubben var hemlös. Nu kände jag att jag repat mod nog att ta hand om mitt lilla djur igen så han fick flytta ner till oss i stugan. Detta trots Makens proteter!
- Jag vill inte ha något kattskrälle!!
- Amen vänta tills du får lära känna honom, sa jag.
Idag är de två bästis o bundis. Stubben är en underbar katt med extremt stor personlighet. Man kan bara älska honom! Borta är alla rebellfasoner och han är förlåten - vem var inte upprorisk i tonåren???

Han är korsning mella bondkatt och perser, det är därför han har så tjock päls, kraftig benstomme (ej tjock haha) och runt ansikte. En riktig gosegris!

Maken till cool katt har nog ingen skådat. Efter att han flyttat till stugan fick han flytta med oss till huset. Efter ett halvår fick han vara inackorderad hos mina föräldrar eftersom jag o Maken pluggade på annan ort. Och i sommras fick han flytta hem igen. Detta bekommer honom inte och han har aldrig försökt promenera hem. Han är nog för bekväm!!

Jag hoppas att vår lilla katt får finnas med oss ytterligare många fina år. Han ger så mycket kärlek och harmoni. Dessutom är det väldigt roande att titta på honom och hans upptåg!