BaraChristin

Återigen, sen kväll.
Har gått upp från sängen.
Låg med tefatsögon i ca 40 min. Sedan läste jag lite i "Allmänavtalsrätt". Trodde att jag skulle bli trött. Det blev jag inte. Hungrig däremot. Tog två mackor och ett glas mjölk. Läste några krönikor. Försökte sova. Lönlöst.
Startade datorn. Letade efter tyg till sängavlen. Kollade lite bloggar.

Innan, vid 21,30 var jag dödstrött. Tog en runda med vovvs, pratade med M och skulle sedan sova. Kört.
Jag har aldrig haft problem med att sova!
Och när jag haft det har det bara varit att sätta igång tv:n så har det varit lätt att sova.
Men på senste... Svårare och svårare.
Och jag tror inte att det finns någon traumatisk orsak, jag tror helt enkelt att mitt bästa dygn hade varit 10,30-01,30. Då är jag som mest vaken, mest kreativ. Speciellt om jag då får 9h sömn. Men att kämpa mot det, det ger trauma...

Är det inte egentligen D I S K R I M I N E R A N D E att samhällsnormen utgår från att man skall gå upp på morgonen?
Jag menar, alla affärer och myndigheter har ju de tiderna. Varför har inte CSN kundtjänst öppet nu? Eller varför jobbar inte min banktjänsteman?

Jag får mina mest brilijanta idéer på natten. Kommer fram till de ulitmata lösningarna.
Och det är så skönt att vara ute och gå då.
Hundarna kan springa vind för våg.

Vad skall jag göra nu då?
Fortfarande pigg?
Får prova med en ljudbok, brukar funka när inte TV gör det.
Lång natt = lång dag...